Dyslexi, ADHD, koncentrationssvårigheter, inlärningssvårigheter och så vidare

Det finns många olika diagnoser, men för att få studier och skolgång att fungera behövs inte alltid en diagnos. Ur pedagogisk synvinkel är det inte heller så vikigt att veta om svårigheter är ärftliga eller vilken som är den främsta orsaken till att de uppstått. Varje individ är unik och personer som fått samma diagnos kan ha mycket olika behov. Därför är det viktigaste att anpassa studierna utifrån individens förutsättningar.

Diagnos i ordets rätta bemärkelse, ställs av yrkesutövare med legitimation, t.ex. läkare, logopeder och psykologer. En diagnos kan vara till hjälp genom att den förklara varför man har svårt i vissa situationer. Den kan också ge tillgång till hjälp och vissa rättigheter. Men en diagnos kan också kännas stämplande och skapa förutfattade meningar hos andra människor. Ingen ska behöva få en diagnos mot sin vilja. Bara diagnosen i sig, hjälper heller inte eleven i hans/hennes studier. Det viktiga är att åtgärder sätts in och det kan göras även utan diagnos.

Skolan får inte kräva att en elev ska ha diagnos för att ge eleven det stöd som behövs. Efter en ändring i Grundskoleförordningen juli 2006 har rektor nu ansvar för att barn med som behöver stöd får en utredning och ett åtgärdsprogram (5 kap. Särskilda stödinsatser 1 § I 4 kap).

En diagnos får inte stå ivägen för personen som fått den. Var och en är så mycket mer än det diagnosen beskrivet. Fokus måste ligga på människan och hennes möjligheter! Varje individ är unik och har sina specifika behov. En person är inte handikappad, eller synonym med handikappet. Däremot kan handikapp uppstå för oss när miljön har brister som gör att våra behov inte möts. Den som är döv är inte handikappad i en miljö där teckenspråk talas. Likaså kan vem som helst känna sig handikappad där de talar ett språk man inte förstår. Men det är skillnad att ha språkproblem en vecka på semestern och att inte bli förstådd i vardagen. Vi har alla fått olika mycket förmågor inom de många områdena i livet. Vissa begåvningar är tyvärr centralare än andra i det samhälle vi lever i idag. Att inte kunna sjunga eller spela fotboll utgör inget större problem, men för att ta del av mycket i samhäller förväntas vi kunna läsa. Om läsning då inte är ens starka sida behövs alternativ. Tack och lov finns flera lösningar.

Att ha datorbaserade hjälpmedel är inte att fuska. Användning av dessa program och hjälpmedel ger också träning. Och datorbaserad träning ger dessutom både variation och möjlighet att träna så många gånger man behöver, utan att någon ska ha tid att hjälpa en.

Vissa behöver datorer, andra behöver glasögon eller rullstol. De flesta av oss behöver en stol att sitta på, papper och penna när vi ska studera, utan det är de flesta faktiskt handikappade! Alla andra hjälpmedel borde vara lika självklara! Visste du att kulspetspennan uppfanns som ett hjälpmedel för funktionshindrade? Nu använder alla sådana pennor!

Det viktiga är i slutändan inte vilka verktyg och metoder var och en använder för att lära, utan att vi alla får möjlighet att lära. Hur vi når målet är av mindre vikt än att vi gör det.